När jag och mamma kom hem från gårdagens shoppingrunda i Ystad, var jag så nära att ställa in löpningen  och ta ett glas vin istället. Men i dag är jag oerhört tacksam för att jag tog mig i kragen och sprang de där dryga 10 kilometrarna. Trots att jag har ont i vänster knä i dag på ett sätt som jag aldrig har haft tidigare … (Ibland vill man mer än vad kroppen klarar av) Nu är det bara 12 dagar kvar till Tjejmilen och peppen tillsammans med träningsproffsen  Anna, Milla och Frida.

Vi har anmält oss till snabbaste startgruppen och jag får sonika koppla på mitt allra sportigaste och gladaste jag. Fram till loppet får det bli träning och sova i syrgastält … Ny morgonrutin med affirmationer, andningsövningar och tarmsköljning samt gröna alger till frukost …  Om inte det gör mig snabbare … Så vad kan? 😉

Tillbaka till allvaret och mitt värkande stackars knä … Bortsett från att det solklara, att det är totalt omdömeslöst att sticka ut och springa en hel mil efter att man knappt rört på sig på hela två veckor, tror jag att muskulaturen runtomkring knät är förslappade då jag inte styrketränat på länge. Som löpare är det superviktigt att stärka upp bål, rumpa och ben för att du ska orka springa med rätt teknik. Som att springa på främre delen av foten istället för på hälen som jag gjorde tidigare och fortfarande gör när jag blir trött. Vilket jag blir snabbt om jag trycker på.

Med andra ord så blir det en premiärsväng på gymmet i kväll. (Ja, jag är hemma igen efter Skåne och har sagt adjö till mina små ulltottar för två veckor framöver) Nyfiken fråga. Är det bara jag som tycker det känns lite jobbigt att komma tillbaka i gymmiljön när man inte varit där på länge? Jag har så mycket lättare att motivera mig till en joggingtur i skogen än att kliva in på en slamrig träningslokal. Därför tränar jag gärna på tider då de flesta andra är på jobbet. Lyxen att kunna välja som man har som egenföretagare.

Egentligen tycker jag inte det är viktigt ett dugg att vara snabb och prestera på tid. Det  jag i första hand gillar med lopp är gemenskapen och allt roligt som sker runtomkring arrangemanget. Men då jag kommer att springa med tre riktigt löpstarka pinglor känns det lite mer sporrande än vanligt. Det får mig att vilja plocka fram ”hornen” som fortfarande finns någonstans där inne.

12 dagar kvar till Tjejmilen

På väg till motionsspåret i Sandskogen utanför Ystad. En av mina favoritplatser i världen. I skogen kan jag vara mig själv. 😉

12 dagar kvar till Tjejmilen

Jag tycker alltid att det är lite jobbigt att lämna hundarna …

12 dagar kvar till Tjejmilen

Kan inte pussa på dem nog <3 <3 <3