Hurra! I dag är det Ninja och Nitros födelsedag! 3 år utav pusslandes, tidiga mornar, svansvift och … MASSOR MED KÄRLEK. Att ha hund ger så himla mycket och så värt de uppoffringar man behöver göra. Men så är det med allt ansvar. Ansvar innebär också att du måste prioritera och välja. Skojade med mamma och textade: ”Hej mamma. På fredag fyller Ninja och Nitro 3 år. De önskar sig ett par nya jeans. XOX” Samma humor som när mammor bränner upp pengarna på kläder och vin när barnbidraget kommer. Joråsåatte … Mattes små modemedvetna gosnosar. 😉

I kväll blir det korvfest på gården tillsammans med bästa kompisen GÖSTA (och hans matte Tindra). Gösta är en renrasig Chinese Crested aka POWDER PUFF som nakenhundar kallas när de föds med fluffigt hår i samma kull. Ninja och Nitros pappa är en renrasig Powder Puff och mamman är en mix av Powder Puff, Chihuahua och Toypudel. Bästa rasmixen någonsin. De fäller inget hår och är aktiva och glada hundar. De är små men inte för små, vilket förenklar i vardagen.

I mina ögon är Ninja och Nitro är de mest fantastiska och charmigaste småhundar man kan önska sig. Såklart. De är sådana härliga personligheter. och varandras motsatser trots att de är kullsyskon och fått exakt samma sociala arv: Clownen Ninja är mest fysiska av dem två. Han älskar att jogga i skogen och äventyr. Han har stark integritet och gillar få människor utanför familjen, men dem gillar han jättemycket. Han är oerhört kommunikativ och förstår ord som ”ben”, ”gå ut”, ”följa med”, ”träffa” (ska vi träffa Therese?), ”kompis”, ”husse” och …. GÖSTA. Favoritordet och favoritkompisen i hela hans lilla värld. Ingenting går upp mot Gösta. Han tillhör flocken.

Matvraket Nitro älskar också Gösta och lika mycket. Nitro är lite mer försiktig när det kommer till utmaningar utomhus och andra hundar. Däremot är han positivt inställd till de flesta människor. Han är höjdrädd och gillar inte kommunaltrafik och otäcka perronger. Nitro gillar kel och lyx och när vi reser kollektivt vill han sitta i mattes LV shopper. Båda två är två riktiga kelgrisar.

Kulmen av lycka är när husse är bortrest och de får ligga tillsammans med inkonsekventa matte i sängen. Visst är det en del pusslandes med hund. Bökigt när man ska resa och trist när jag tvingas avstå roliga saker på grund av att vi inte får tag på en lämplig hundvakt. Men det positiva väger klart upp det negativa i slutändan. Ibland skämtar jag och Mårten om att olika träningsformer med tillbehör är mer än bara träning. Det är en livsstil. Men att ha hund är verkligen en livsstil. Och en (hundens) livstids åtaganden. Som att ha barn som aldrig växer upp.

PS. Är du en återkommande läsare som gillar mig och hundarna och skulle kunna tänka dig att vara hundvakt på regelbunden basis (någon gång i månaden i tvärsnitt) när jag och Mårten jobbar. Tveka inte att höra av dig! Det är så himla svårt att hitta någon som man verkligen tycker är bra och som skulle tycka det är roligt på riktigt att ställa upp som jourhavande matte. DS.