Hur hanterar du motgångar? Blir du ledsen och ger upp eller får du eld i baken och kämpar ännu hårdare?

Jag har alltid älskat alla kreativa uttryck som att skriva och skapa med händerna….  Även att spela teater tyckte jag var roligt som ung. Det finns en uppsjö uttryck att vara kreativ på – kreativitet är långt ifrån bara att teckna och måla.

Åter till ämnet ”motgång”…  Jag var nog en av de få i klassen på gymnasiet som älskade uppsatsskrivningarna på svenskatimmen? Och trots att jag skrev för glatta livet (den där skrivarglöden alla pennstarka pratar om) fick jag lågt betyd på mina uppsatser med förklaringen  att  jag använde mig av ett ”för svårt språk”. – Förenkla språket, rådde min lärarinna mig. Men istället började jag slå upp ord ur lexikonet (ja det här var ju innan mobiltelefoner och internet fanns) och gick ut gymnasiet med högsta betyg i svenska. Med det sagt, det finns alltid en väg om man verkligen vill något tillräckligt mycket.

Talang är överskattat

Jag tror definitivt att man föds med genetiskt anlag för olika saker men talang är väldigt överskattat. Det är hård träning som gäller bakom varje utvecklad talang och massvis med tid bakom och även motgångar innan man lyckas med vad man nu vill lyckas med. Oavsett om det handlar om konst, spela gitarr eller att bli duktig i en idrott och så vidare.

Det man tycker är kul och övar mycket på blir man oftast bra på… och jag har övat mycket på att måla djur. Jag har även ägnat mycket tid på att studera dem, eftersom jag alltid älskat djur och sett till att omge mig med dem. Återigen, när jag var ung fanns inte internet med YouTube och målar turtorials. Jag kan se min bonusdotter sitta och ta efter kända målares tekniker (som t.ex. konstnären Bob Ross) och kopiera deras verk. Såna möjligheter till genvägar fanns inte när jag var i hennes ålder.

Vad jag däremot har övat mindre på är natur och landskap (läs: för att jag tyckte det var astråkigt med den typen av motiv) och jag tycker det är skitsvårt att till exempel måla snygga moln. Nu håller jag på med en tavla som föreställer kor som vilar på moln och jag kallar den ”Cowcation” eller varför inte Caucasion om man vill vara ordvitsig. Jag vill få till känslan av en sådan där gammaldags helgonmålning med skirt dis som omger korna, som om de vore änglar.

Korna, om jag får säga det själv, ser bra ut… men soldiset ser just nu ut som vassa strålkastare från en polishelikopter snarare än ”ängladamm”.

Tricket för att göra soldis, som jag förstått nu, är att ta så lite vit färg som möjligt på penseln och göra raka linjer med linjal och sedan sudda. Och inte välja gula toner utan att hålla sig till vitt. (Gult och blått blir ju grönt som du vet om man mixar de färgerna.) Så i dag ska jag försöka rädda den här tavlan genom att försöka göra ”strålkastarna” mer transparenta. Önska mig lycka till?

Fortsättning följer!

Hur hanterar du motgångar?

”Bob Ross-kopian” av Juli. Den är verkligen jättefin och skickligt utförd av henne som bara är 13. Eller bra gjord, oavsett hennes ålder. Och visst är det kul att kunna inspireras av andra och få hjälp med olika idéer och tekniker på nätet… men jag tror även att den finns en fara i att titta för mycket på andra, då jag tror det hämmar kreativiteten och tilliten till sin egen duglighet och sitt unika konstnärspersona. (Dessutom ingår de att göra missar på vägen till att bli bra.) Jag vill hitta min egen stil så att inte någon påstår i efterhand att jag har apat efter någon.