M som i Malin. M som i MÄNSKLIG … Inledde bloggåret som ”bara Malin” och kommer kompromisslöst fortsätta på det spåret. Med allt vad det innefattar. Jag känner mig oftast som jag mår. Är en person med mycket ups and downs. Orkar inte, och vill inte måla upp mig själv som en ”förebildsperson”.  Jag är bara människa. Precis som du. Humorn är min ventil i vardagen. En överlevnadsmekanism. När jag mår som värst skämtar jag som mest. 😉

Humor, vad som är roligt eller inte, är oerhört subjektivt. Och ibland när jag publicerat ett inlägg, som det igår, kan jag minuter efter tänka: ”Hjälp!  hur fan ska andra uppfatta det här???” Igenkänningshumor är ju bara roligt om du kan relatera till skämtet. Inte annars. Det är både en kulturell och genus-, allmänbildnings- och generationsfråga.

Gårdagens inlägg förutsatte att läsaren både har sett den suggestiva psykologiska thrillern ”Basic Instinct”, OCH den hysteriskt roliga dramakomedin ”Bridesmades”. Basic Instinct  med Sharon Stone i huvudrollen som den sexuellt frigjorda, pragmatiska och  manipulativa tant snusk-författaren Catherine Tramell.  Catherine tar vad hon vill ha och när hon vill …  Hon lever livet på sina villkor och ”nej” är inte ett godtagbart svar. Vi ser den rollkaraktären spelas ofta av män. Mer sällan av kvinnor 😉

Bidesmades är en galet rolig komedi och i vilken jag upptäckte både Rebel Wilsson (Brynn) och Melissa McCarthy (Megan) för första gången. Två av mina absoluta favoriter inom komedigenren. Både Brynn och Megan är totalt urspårade (och jätteroliga)  i Bridesmades. Man kan ju lugnt säga att ingen av dem är särskilt förtroendeingivande eller målmedvetna. Snarare kaotiska, haha!

Just därför tyckte jag att det var så vansinnigt roligt att illustrera mitt tillfälliga känslomässiga tillstånd (och trashade förväntningar på mig själv) som kontrasten mellan den beräknande, kontrollerade psykopaten Catherine och den galna, kaotiska Brynn. Ett resultat av stresskarsuellen jag befinner mig i just just nu. Och personen jag blir då. Det är inte på något sätt så att på allvar ser mig själv som Sharon Stone eller Rebel Wilsson …  Vill inte vara någon av dem. Eller någon annan. Är nöjd med att vara jag.

Jämförelsen i går hade inte så mycket med utseendet att göra. Mer med känslan inombords. 😉 Tog bort ”jeansskämtet” för att ta bort fokus från utseendet och vikt.

Hade även kunnat illustera kontrasten med mig själv som före- och efterexempel.

Hade tänkt mig själv så här …

Igenkänning och ytterligheter

Så här ser det ut varje måndagsmorgon hemma hos oss  😉 Foto: Sandra Birgersdotter

 

Men det blev så här …

Igenkänning och ytterligheter

F*cking NAMASTE för f*n! 😉 Foto: Katriina Mäkinen

 

Vi ”skryter” ju gärna om att vara begåvade med en massa  ”jävlar anamma”, eller hur? Jag är en människa som har en jävla massa humor. Och självdistans: Jag vågar vara ”ful”, skämta om min vikt och min livssituation. Jag bjuder på det. ”Skjut mig” om du vill? Jag är mänsklig 😉