Startade den torsdagen med att känna mig väldigt irriterad utan att riktigt veta varför … Men efter ett tag gick det upp för mig – jag hade gjort det igen! Jag har nämligen en destruktiv ovana som jag skulle behöva komma till rätta med. Ett jäkla handikapp är vad det är. Det är bra att vara kreativ men inte för påhittig. Jag har en tendens att ALLTID överleverera mina uppdrag. Utan att någon bett mig om det hittar jag på att jag ska göra ännu mer än vad uppdragsgivaren efterfrågar. Så sitter jag där i köket igen … ”same old story repeats” …  med mitt morgonkaffe och hamrar på tangenterna så att ”svetten lackar”. Som det första jag gör efter hundpromenaden. Pressar hjärnan till max, innan jag varken ätit frukost eller duschat. Prioriterar deadlines före mig mitt eget väl och ve … Driver på mig själv som en  jockey på kapplöpningsbanan. Känner mig ”duktig” och ”produktiv”…  Till vilken nytta?

Vi kan ta träningsreportaget som jag gjorde för ToppHälsa i höstas som ett bra exempel … Som om inte detta engagemang var gott nog, kryddar JAG till det ytterligare genom att hitta på att jag dessutom ska filma alla övningar, för att skapa ännu mer innehåll till läsarna. Slå knut på mig själv. Utan att få något extra betalt. Alltså … som jag beter mig är det inte konstigt att hälsan hamnar ”mellan stolarna” mellan varven …

Min ovana trogen

Ett uppslag av tre … Som om det inte var ambitiöst nog att jag avsatte en heldag till detta … skulle jag dessutom hitta på att samtliga övningar skulle filmas. Jag liksom skenar i väg av ren välvilja och iver av att leverera.

Varför gör jag så här då? Så skulle aldrig en man göra. Mårten skulle aldrig ta ett uppdrag till en dålig budget, bara för att det var ”kul”, om det inte var goodwill inräknat förstås. Han skulle aldrig göra mer än vad han har betalt för, eftersom han värderar sig själv och sin kompetens –  med all rätt. Det är så man bygger sitt varumärke långsiktigt.

Jag är medveten om allt det här …  och när jag analyserar det här ”uppvisningsbeteendet” kommer jag gång på gång fram till samma slutsats … Att det måste delvis ha med en låg självkänsla/lågt egenvärde att göra …  Men även att det är ett inlärt beteende som går av bara farten. Tyvärr slår det ofta tillbaka på mig själv i besvikelse och känslor av att inte känna mig uppskattat och värderad nog. Men det är helt och hållet mitt eget fel att jag hittar på behov åt andra, som inte fanns från början.

Så det där systerliga inlägget där jag propsade på att vi kvinnor måste vara ”mindre duktiga och unna oss att ha mer kul”  … det var riktat lika mycket till mig själv som till någon annan. Som man känner sig själv känner man andra 😉

En utav människans största styrkor är ”medvetenhet” … För är vi medvetna om vad vi behöver förändra har vi en chans. Värre vore det annars 😉 Med det sagt önskar jag dig en fin torsdag i solen.

Vi ses i morgon igen! Kram //Malin

Min ovana trogen

Självinsikt är det första steget till förändring …