Jag kan mer och mer känna behovet av mobilsemester – en så kallad ”mindcation”, ofta lämnar jag mobilen på laddning när jag rastar hunden eller tränar. Mobilen får ofta lite för stort fokus och jag försöker bli bättre på att disciplinera mitt mobilanvändande. Till exempel har jag slutat att sova med mobilen i sovrummet och ställer alarmet på väckarklockan istället.

Det är skönt, nästan lite som en lättnad, att få en paus ibland från tekniken och det nästan tvångsmässiga vidarebefordrandet av upplevelser på sociala medier när man ser någonting fint eller gör någonting trevligt.

När jag var nere i Ystad tog jag och min svägerska Samira en lång powerwalk och lämnade mobiltelefonerna hemma. Vi slogs båda två över hur mycket mer kvalitet vi fick ut av samvaron utan distraktion från telefonerna. Vi kände oss så pass nöjda med insikten att vi ville föreviga minnet med en bild (såklart, annars har det ju inte hänt?).

Hur kan vi välja tekniken istället för att den väljer oss?

Det är lätt att känna sig som en mobilrebell när man lämnar tekniken hemma. Men förr gick det ju bra att ringa på utsatta tider och bestämma mötesplats … varför ska det inte gå att göra nu?
Det kan ju knappast vara hälsosamt för sinnesfriden att ständigt vara tillgänglig hela tiden, likt ett 112-SOS-alarmcenter?

Det är intressant att se vad som händer med hjärnan och relationer när vi lägger undan mobilerna och ger oss tid för återhämtning.

Så, hur kan vi välja tekniken istället för att den väljer oss?

Jag är säkert inte ensam mina tankar, och är nyfiken på hur du gör för att ta kontroll över tekniken …  Har du några bra tips?