Om det någon som förtjänar att skämmas bort så är det min mamma. Inte bara för att hon precis uppnått den ärbara åldern 70 … utan även för att hon alltid ställer upp och tar hand om andra (och då ofta glömmer bort sig själv). 

Till saken hör att mamma genomgår en tuff fas i livet då hennes man är sjuk i Alzheimers (och har svårt att klara de vardagliga rutinerna) vilket naturligtvis frestar på livet … för dem båda.

Så just därför ville jag ge henne någonting extra … Mamma gillar att bada. Hon är en sådandär ”stålkärring” som du ser på Go` kväll SVT som kallbadar in på vinterhalvåret.
Så, när jag funderade på vad jag skulle hitta på för lämplig mor- och dotter-aktivitet till hennes födelsedag… och det samtidigt dök upp en gammalt Facebook-minne på mig och mamma i badkaret, från när jag var typ 2,  slog det mig att den bästa presenten till mamma måste ju vara ett UPPLEVELSEBAD.
Men inte ett upplevelsebad som man vanligtvis förknippar med våghalsiga rutschkanor, vågmaskiner och uppblåsbara plastkrokodilerUtan ett dagsäventyr med ett smörgåsbord av ”anpassade aktiviteter” som öppen brasa och sköna solsängar, jacuzzi, ryggmassage inomhuspool och skumpa i poolbaren …  Nej men, vad skriver jag nu?!  Grönt te (i poolbaren) menade jag, förstås.

”Lill-Pablo” i badkaret 1976.

Så den här ”namaste-skämma bort-mamma dagen” slow-startade med morgonyoga och stretch innan vi gav oss in på klubben. Man hade ju kanske kunnat hoppats på att man var ”safe home” på en pool club, inomhus… men efter bara en kvart i bastun ja, då skulle mamma prompt kasta sig huvudstupa ut i iskalla Östersjön?!

Jag har aldrig varit särskilt mycket för martyrbad och kyla …. När jag var liten och satt på pottan brukade mamma läsa en saga för mig om pingvinen Pablo som alltid frös och emigrerade från pingvinkolonin på Antarktis till Galapagosöarna, i ett badkar. Om jag hade varit en Disneyfigur, då hade jag varit Pablo i badkaret.

Med andra ord, jag och kallbad är inte vad van kallar för en ”match in heaven”… (men vad gör man inte för sin mamma?)
Det var bara att värma mig i bastun så länge jag bara kunde och sedan ”hoppa” snabbt (läs kravla ner) i vattnet från badbryggan.

Tack LIDO CLUB & SPA, Ystad Saltjöbad, vi hade en trevlig dag.

Men jag vet nu vad jag INTE ska ge mamma i julklapp. Nämligen en ”valfri lucköppning i december”. Det ska hon alltså inte få av ”tomten Pablo”. Möjligtvis ett badkar och ett sjökort?

Lugnet innan stormen.

Morgonen började i sakta gemak med härlig yoga som gav mersmak. Vi fick använda hjälpmedel som yogaband och block vilket både utmanade och underlättade träningen. Mamma blev mycket positivt överraskad över att yogan var såpass ”enkel” att göra. Och inte sådär instagram-akrobatisk som man kan se på sociala medier. Och hon gillade den såpass mycket att hon nu ska  köpa ett träningskort på Ystad Saltsjöbad. Bästa jag hört på länge, heja mamma!

Så här vacker är receptionen på LIDO CLUB & SPA på Ystad Saltsjöbad. Har man inte råd med entrén kan man ju alltid försöka gotta in sig i den här inbjudande plyschpjäsen.

Passade på att värma mig så länge som möjligt i bastun …

Jag har nog aldrig uppskattat en badrock så mycket som jag gjorde i dag.

Jag vet var jag INTE ska ge mamma i julklapp.

”Badmotivation 2.0”

Yäääsvember!

På darrande ben …

Sötaste lilla sandstationen.

Som pingvinen Pablo sökte skydd i sitt badkar …tog jag skydd i den varma inomhuspoolen (som hade stannat).

Pablos mamma.

Vet inte om de andra gästerna gillade vår ”vem kan stanna kvar längst kvar i poolen-contest” (tills tårna blir till russin) lika mycket som vi gjorde? Men att det råder djungelns lag på poolklubbar vet man sedan gammalt.

Poolnjuteri när den är som bäst!