Det finns nog ingen så effektiv ”bladvändare” för humöret som motion? Varenda gång jag kommer i väg på en löprunda är det fullträff. Även om jag inte kände för att ge mig iväg innan mår jag toppen efteråt. Människan är lat av naturen, och jag är inte annorlunda genetiskt kodad än någon annan … Men när man väl har fått uppleva endorfinkicken av träning, en så kallad ”runners high”, är det naturligtvis lättare att motivera sig ut i joggingspåret.

Om du inte ännu har sett Anders Hansens program om hjärnan på SVT tycker jag du ska göra det. Jag tror att många känner igen det han pratar om, men jag tror att sättet (nästan med en sagoberättares retorik) han lyckas förmedla fakta på når fram genom rutan på ett lite nytt sätt? Och alla behöver vi påminna oss om våra mest grundläggande behov ibland. Som att människan är gjord för att röra på sig. Blir vi allt för stillasittande blir vi inte bara trötta, vi blir även deppiga.

Konsten att lyfta sig själv

Det där med deppigheten kopplat till inaktivitet känner jag så väl igen. Du kanske kommer ihåg att jag, bara för ett kort tag sedan, skrev om hur hormonerna dippade och att jag mådde sämre igen och upplevde symptom som ångest och tryck över bröstet? Hamnar man i en formsvacka blir det lätt en ond cirkel snabbt. Man sover sämre och börjar slarva med rutinerna och på så vis mår man ännu sämre. I det läget får man ta sig själv i örat och faktiskt tvinga sig själv iväg. Inte känna efter så jäkla mycket.

Så efter en 10 dagars kur med gulkroppshormon och en jäkla massa motion är jag som ny igen och mår super!

Nu när hösten är här och mörkret faller, kan jag verkligen rekommendera att ta en extra promenad eller löprunda i friska luften (gärna i dagsljus) för att motverka höstdeppighet.

Nu ska jag faktiskt föregå med gott exempel och ge mig ut på en lunchrunda. De flesta kan träna på lunchen, men att kunna träna när man själv vill är en vardagslyx man har som egenföretagare som jag ska försöka att bli ännu bättre på att ta vara på.
Önskar dig en fin dag!