Jag tycker att vi äter alldeles för mycket kött hemma. I reklamen för hamburgekedjorna säger de att smaken av sojafärs är identisk med vanlig biff… Så häromkvällen hade jag lagt ner min arma medelålders själ i en vegetarisk rätt med sojabiffar och klyftpotatis, i hopp om att vegobiffarna skulle kunna få en stående plats på den Nylénska veckomenyn. Och som alltid när jag lagar mat ser det ut som ett bombnedslag i köket efteråt, haha. Ja, sån jag är.

 

”Plastic is fantastic”

Middagen såg ut att bli bra. Ingen vidbränd potatis och biffarna hade fin färg och form.
Vi intar middagsposition, vilket innebär ”uppdukning” i sängen framför aktuell Tv-serie. Just nu tittar vi på den australienska krimserien ”Bite Club” som kanske inte tar hem priset som ”årets nagelbitare” men helt klart sevärd.
”Wow, vad gott! Utbrister Mårten. Jag blir superglad.
So far, so good!
Några minuter passerar. “Vad fan, plast!!???”
Mårten spottar ut den gröna plastremsan från flaskan med flytande margarin. Som jag, i matlagningskaoset, måste lyckats få med i färsen.
Mårten rusar in på toaletten i panik då han tror sig även fått i sig fler plastdelar av andra föremål. Hur nu det skulle kunna gått till kan jag inte riktigt se framför mig…? Men hans upplevelse är hans upplevelse.
”Förlåt”, säger jag bedrövat.
Jag hör hur han hostar våldsamt bakom den stängda dassdörren.
”Att det ska vara så svårt…(att laga mat utan plast)”??!! Kväljer min stackars make när han kommer ut (som säger sig ha kräkts upp fler plastdelar på dass).
Sorgset går jag ut med soporna och tänker uppgivet att ”JAG ÄR INTE GJORD FÖR SÅNT HÄR, SUCK”.
När jag kommer in igen säger jag förlåt igen. Mårten har lugnat ner sig.

Jag.”Typiskt att Du skulle få plasten i maten. Bättre om jag hade fått den.” Jag att det låter absurt men där och då (i bedrövelsen stund) menade jag vad jag sa. Just då kände jag att ALLT ANNAT hade varit bättre än att Mårten fått plast i maten.
Mårten.”Varför det?! Varför hade det varit bättre om DU hade ätit plats och spytt blod??!!
Vi blir tysta en kort stund. Sen byter vi samtalsämne och går in och tittar vidare på Bite Club. Mårten somnar efter ett tag. Allt är som det ska. Tänker på vilken rätt jag ska laga härnäst?

End of the story.

”Ingenting är så enkelt som det ser ut”

Ja, ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt spektaklet, det finns en naturlig anledning att du aldrig få se snygga inredningsbilder hemifrån oss.

Men tänk om man kunde göra sitt (normavikande) tillkortakommande till en karrriär?!

Just nu trendar  “Konsten att städa” med Marie Kondo på Netflix …  Alla paratar om denna fantastiska Marie. Så tänk dig då motsatsen …“Konsten att stöka ner” med Malin Nylén … Så kan du titta på den min “hemfixar-tutorials” och göra helt tvärtemot mig?

Eller…  vilket genomslag hade inte en youtube-serie fått med mig och Mårten, som likt två förvuxna barn med bagränsad talang, utför vardagssysslor? Föreställ dig Youtube-klipp i tema med  Totte-böckerna. Du kanske kommer ihåg den ikoniska bokserien som även blev film med den driftiga Totte som tar sig för olika saker. Totte klappar kisse. Totte bygger. Totte bakar …

Så en remake på Totte tänker jag? Med mig och Mårten.

”Malin & Mårten löser proppar… Malin & Mårten mögelsanerar badrummet… Malin & Mårten fixar kylen. Malin (& Mårten) lagar mat.”

Skulle säkert få jättemånga ”views”!
Vardagssysslor som säkert är busenkla för andra, men inte för oss.

Så, vad vill jag komma med det här, något självutlämnande, inlägget då?

Utöver det självklara att fler borde välja att äta mindre kött (både av hälso-, etiska och miljöskäl) tror jag även att vi behöver börja visa oss mindre perfekta genom att dela med oss av det vi upplever som jobbigt eller avikande.
Sensmoralen i att ingenting är så enkelt som det ser ut (på sociala medier), tror jag att de allra flesta kan skriva under på?

S(m)aken är biff?

Tips. På anamma.se hittar du massor med recept som du kan göra på vegansk färs.