Jag är bra på rätt många saker men städa och hemmafix hör inte till dem. Mamma berättade att när jag var liten och skulle städa satt jag på golvet och bara flyttade runt på saker. På den tiden var inte diagnoser så ”trendigt” som det är i dag. Och häromdagen sa mamma att hon tycker att hon ändå borde ha förstått att det var någonting som inte riktigt ”klickade” hela vägen …

Jag skämtar ofta om mitt hopplöshet när det kommer till ordning och reda men egentligen tycker jag inte alls att det är särskilt kul. Som exempel känns det inte så roligt att alltid behöva ursäkta sig över sitt stökiga hem när ”alla” andra har det sådär snyggt och instagramfixat hemma hela tiden. Därför är balkongen förmodligen det enda ”rum” hemma hos oss som du någonsin kommer få se på sociala medier.

Nu ska inte dra in Mårten i det här… men vi är dessvärre lite lika funtade när det kommer till ”problemlösning i hemmet”. Uppstår det ett dilemma… Till exempel som en propp i handfatet… och att vi själva försöker fixa (men inte lyckas) kan bekymret bli ståendes olöst i veckor … med en bunke under handfatet och lådorna utdragna/borttagna i väntan på ”att det ska fixa sig själv”.
Därför blev jag så himla jublande glad när jag upptäckte Clas Ohlssons fixartjänst som skickar ut snickare, elektriker och VVS-personer med mera för en tredjedel av vad det normalt kostar. Vi hade en kille hemma hos oss igår som fixade vårt läckande handfat och det kändes så himla bra att få det gjort utan att bli ruinerad på köpet. Och bara för att vara tydlig … jag har inget betalt samarbete med Clas Ohlsson, men tipsar gärna om deras grymma tjänst ändå!

Det här med diagnoser. Lyssnade på sångfågeln Miram Bryants sommarprat när hon anförtrodde oss lyssnare om hur svårt även hon har det med ordning och reda. Att hon till och med kan gå förbi soppåsar i hallen (och låta dem stå kvar och gro) och har även problem med att betala räkningar.

Lite på det viset är även jag skapt, med jättestarka talanger inom vissa områden och sedan har jag svårt för andra vardagliga saker som för de flesta andra är busenkla – som att städa och organisera hemmet. När Mårten reser iväg brukar det snabbt resultera i ordningskaos med saker överallt… och jag kan många gånger bli så stressad inombords att jag känner mig helt gråtfärdig.

Jag har fått två gissningsutlåtanden när intervjuande läkare och psykologer gett sin idé om vad de tror att jag kan ha sviter av. Men skulle jag göra en riktig utredning är jag rätt säker på att vi skulle få både hemhjälp och handikappsparkering. Det sistnämnda var dock ett dåligt försök till vits, bilkörningen klarar jag faktiskt riktigt bra och fixade både teorin och uppkörningen på första försökert. Och på mina ben är det definitivt inget fel på. Och jag har heller inga koncentrationssvårigheter eller problem med administration, eller att hålla ordning bland dokument och mappar i jobbet …
Mitt ”handikapp” drabbar mest privatlivet skulle jag vilja påstå … Min energi kan gå upp och ner (vilket det såklart kan göra för alla) och periodsvis har jag mått riktigt dåligt mentalt. Därför är träningen och i synnerhet löpningen oerhört viktig för mig. Träning är ta mig tusan den bästa medicinen mot det mesta!

Nog om det. Det är inte synd om mig. (Nästan) allt man är medveten om kan man lära sig att hantera. Dessutom är det tur att vi inte lever på studiemedel och faktiskt har råd att anlita tjänster som Clas Fixare och andra smarta betallösningar!