Vad gör du för att må bra i Corona-tider med påtvingad permittering och social isolering, ekonomisk stress samt rådande samhällskaos? Jag har förstått (på vänner, anställda på stora företag) att många som tvingas jobba hemifrån deppar ihop och tappar sina normala hälsosamma rutiner … Tror det är viktigt att försöka peppa sig själv med konstruktiva tankar om att det är NU vi faktiskt har tid att göra alla de där livstilsansträngningarna som vi fantiserar om men aldrig gör.

Själv har jag jobbat hemifrån i många år och lever lite i min egen ”småföretagare-bubbla” så för mig har inte vardagslivet förändrats särskilt drastiskt. Visst påverkas även jag negativt av denna massdepression (ingen är ju särskilt sprudlande just nu) men jag försöker tänka så optimistiskt jag kan och aktivera mig med träning och målning. Det finns ju massor med saker som man inte hinner med annars som man kan passa på att göra nu när det är lugnare. Jag har skrivit ut kalendermånaderna (april, maj och juni ) för att föra träningsdagbok fram till min födelsedag 3 juli och tänker att jag ska rusta mig genom att vara extra idog med träning och leva sunt så jag känner mig fit for fight när allting (förhoppningsvis) drag igång med buller och brak till hösten.

Tipslistor är väl inte sådär jättesexigt men jag tänkte ändå ge exempel på några saker som man kan göra för boosta sig själv de närmaste månaderna.

Grunda bra vanor

Det är lättare att komma på rätt köl med mat och träning när man inte har lika mycket stress omkring sig som vanligt. Och det sägs ju att det tar cirka 66 dagar att etablera en ny bestående vana – oavsett om det gäller träningsrutiner, sova på rätt tider eller äta sundare. Det är ingen lätt grej att lura vår lata belöningsknarkande hjärna som alltid söker efter genvägar och vurmar för snabba kolhydrater och fett. Just nu har jag en vit period (dricker ingen alkohol) och ser till att röra på mig (träna styrka och höja pulsen) en stund varje dag och kvällsmålet äter vi helt vegetariskt. Men trots det märker jag hur jag veknar när jag står i kassakön i matbutiken för att betala… och hur lätt det är att någonting sött slinker ner i shoppingkorgen. Jag tror inte på förbud eftersom det triggar begäret (eller att äppelbitar i fickan hjälper för att dämpa suget) men man får försöka välja bättre alternativ åtminstone 5 av 7 dagar. Det ser så himla käckt och ansträngningslöst när Jamie Oliver fixar grymma gröna middagar på 15 minuter på tv. Verkligheten är sällan så enkel. Men man kan ändå försöka att anstränga sig lite mer än vad man normalt sett gör?
Med det sagt; passa på att göra alla ”de där” bra valen och investera i nya goda vanor som du inte gitter eller hinner med annars. Eller skit i det. Ibland är det enkla svaret på oförtagsamhet att man helt enkelt inte vill. Men jag brukar resonera som så; att hur dåligt jag än mår, blir ingenting bättre för att jag behandlar mig själv och min kropp som skit.

Gör sånt du blir glad av

”Do more of what makes you happy”, skrev Mårten på sin instabild efter det vi delat en härlig ridupplevelse tillsammans nere Skåne. Det uttrycket är så himla mitt i prick på vad jag tror att vi skulle behöva göra mer av gemeneman. Jag tror nämligen att om vi skulle göra mer av det vi vill och mindre av det som vi (tror att vi) ”måste” skulle vi också må så mycket bättre i livet. Och känna oss mer levande. Oavsett om det handlar om att rida, träna, måla eller fotografera… Naturligtvis finns det vissa saker man faktiskt måste göra som att gå till jobbet, skattedeklarera och städa etcetera. Men jag är övertygad om att de flesta skulle kunna ta för sig av livet mer än vad vi gör.
Att byta jobb bara sådär är förstås lättare sagt än gjort men vantrivs du på  jobbet finns det ju möjligheter i dag att utveckla hobbys till försörjning och leva friare än vad man kunde göra för 30 år sedan. Ingenting är enkelt men jag är övertygad om att man fixar det mesta om man verkligen vill.

Ibland kan avkoppling vara en springtur och en stunds parkträning med gummiband.

Bara vara

Ibland behöver vi påminna oss själva om att det är okej att bara stanna upp … Några ögonblick där bara du får vara. Där tankarna kan komma och gå utan att du fiskar upp mobilen ur fickan och scrollar eller funderar febrilt på vad du ska göra härnäst eller vad du ska laga till middag. Hur ofta tar du dig den tiden?

Eller hur ofta tar du dig tid för att bara njuta? Hur ofta tar du dig rätt till att bara vara oproduktiv?

En paus från jäkt och ansvar behöver inte vara passiv utan kan komma i många skepnader. Ibland handlar det om det nödvändiga fysiska i att ta en bensträckare mitt i stillasittandet. Ibland en paus vara en joggingtur för att skapa distans och fånga lite eftertanke i ett kreativt flöde.

Avkoppling kan även vara att slå ihjäl en stund framför Netflix eller surfa på Jalla casino … det är ingen rekommendation utan jag vill bara öppna upp för varandras olikheter och avkoppling utan pekpinnar.

Detox från konsumtion

Nu är det perfekta tillfället att hålla i pengarna och rensa hemmet från prylar du inte behöver – sälj, skänk och släng!

Trots att vi hyllar det fria ordet är vi väldigt PK i Sverige. Och för mig verkar verkar som om Mediasverige bara klarar av att hålla ett buskap i pipen i taget? Innan Corna-krisen var det Greta Thunberg som var det stora affischnamnet och miljöhotet som tog över nyheterna. Innan dess #metoo kampanjen (2017). Och innan dess invandrardebatten (2015). Innan dess ekonomisk kris (2008). Det är ju inte så att resten av världen har blivit bättre eller att antarktisisarna upphört att smälta bara för att Corona tagit över löpsedlarna. Men tänk om vi skulle ta och sprida ut alla dessa värderingar och åtgärder och även efter Corona-kulmen fortsätta med Sverigesemestrar, stanna hemma när vi är förkylda och agera mer solidariskt, källsortera och försöka undvika överonsumtion och så vidare.

Jag och Mårten försöker teama så mycket vi kan kring hushållsbestyr och hundpromenader just för att umgås mer. Det jag har märkt är att färre vänner hör av sig just nu vilket kan få mig att känna mig lite ensam, trots att jag är sambo. Normalt är jag lite av en ”vallhund” när det kommer till kompisrelationer men just nu orkar inte jag heller ligga på. Befinner mig i ett ”bakbundet mentalt tillstånd” av att vilja finnas där men att inte orka höra om Corona och hur det påverkar folk en endaste sekund till.  Ensamhet är ju redan ett samhällsproblem och nu blir det ännu värre. Jag har tänkt en del på vad jag hade gjort om jag levt ensam… om jag hade känt mig ännu mer ensam då… men jag antar att alla (oavsett livssituation) hittar sitt sätt att fylla det sociala rummet?

Nog om detta… Nu ska jag göra som Ronja Rövardotter och ta brottargrepp om den här helgen och gå ut och akta mig för faror som droppsmitta och kommunaltrafik. Trevlig helg!