Det har hänt en del sedan “sist”… Jag har bland annat fyllt år och vi bor temporärt på annan adress då vårt badrum ska renoveras. Det här har varit en vår som medfört en hel del oro och inre stress, vi kan nog alla hålla med om att den här sommaren inte riktigt blev vad vi hoppats på? I skrivandets stund sitter jag på ett pågatåg mot Lund efter två dagar nere i Nybrostrand.

Jag hade verkligen sett fram mot att komma ner två dagar till Skåne– få ett välbehövligt miljöombyte och boosta energi. Jag hade föreställt mig hur jag och mamma utförde filmisk mor- och dotteryoga (“Corna wise”) på den vykortsvackra stranden för att gemensamt bidra till yogautmaningen… Och hur vi skulle fira min födelsedag i efterskott i mamma och Unos vackra trädgårdslounge… Föreställt mig själv i en snygg figursmickrande jumpsuit (den från förra året och som ännu inte kommit till användning) … Hade sett framför mig hur vi hade “skålat och dansat på bordet”. Alla de där joggingturerna jag skulle gjort i mina nya löparskor i mitt favoritmotionsspår i Sandskogen. “Baywatchlöpning” i slowmotion i soldnedgången … Kanske skapa lite nytt “content” till mina sociala medier.

Men vad tror du händer istället?  Jo, sjukdomsfall, ambulansutryckning och hällregn händer… Naturligtvis, min vanliga tur. Regnstorm, toalettgolvsdrama (OBS! Ej Coronasjukdomsfall) och sjukpersonal i ghostbuster-mundering sätter istället prägel på min efterlängtade ”tvådagarssemester”. En påminnelse om att livet är skört men som tur är mår vederbörande sjukling bra igen, det finns altså inget skäl till akut oro just nu. Och inget ont som inte för något gott med sig…  Två hemmakvällar resulterade i  flera nya kolskisser. När livet händer alltså, som i IKEA-reklamen… än en gång kan man konstatera att livet sällan blir som man tänkt sig.

Och för att återkoppla till yogautmaningen som vi (läs: I am Ready) gör ihop med Worldwide Welness är det inte underligt hur någonting kan kännas jätteviktigt och relevant ena stunden och inte viktigt alls i nästa? Just nu gör vi en yogautmaning som utförs i en sluten grupp på Facebook och min avsikt är ju att vara närvarande och bidra med pepp, reflektioner och innehåll… men så uppstår draman i det verkliga livet som gör att den digitala världen med ens känns väldigt långt borta. Då behöver man påminna sig om att yogautmaningen (att få in yogan som en vardagsrutin) är någonting man gör för sin egen skull och inte för alla andras.

Och man ska inte förringa sociala medier som brygga till nya relationer och heller inte den roll som nya människor kan få i ens liv på sikt … Oavsett hur man möts från början. På jobbet eller i “matbutiken”, i nya moderna familjekonstallationer eller… i en grupp på Facebook. Umgänget på nätet kan tyckas vara lite “på låtsas”… men vilka förutsättningar krävs egentligen för att relationer ska vara “på riktigt”? Jag är inte ens säker på att blodsband alltid är de mest sanna och nära relationerna…

Någonstans på livets väg har jag förlikat mig med att familj är de människor som verkligen tycker om en och bryr sig. Oberoende av DNA. Just nu känner jag mig extra glad över mina bonussyskon (och respektive) och att vi kommit närmre varandra med åren. Exempelvis har jag träffat min bonusbrorsdotter för första gången– lilla Amelia, 1 månad. Så jag väljer att ha överseende med  dåligt väder och livets ”fartgupp” och istället glädjas åt livets bonusar… så som lilla Amelia (och hennes föräldrar), tre sålda verk, ett nytt uppdrag (ja, kanske två om det vill sig väl) och mina nya fina handstickade regnbågsfärgade födelsedags-yogastrumpor av närproducerad ull ….

Amelia … en av livets bonusar.

Kanske inte “livets fotografi” men kommer du till Ystad, gör ett besök i keramiker Maria Liliegrens butik i början av gågatan.

Vackra tallrikar av Maria Liliegren.

Vackra tavlor av glasblåsaren/formgivaren @kavatglas på Instagram.

En flygande kossa gjord i papier mache av konstnärinnan Åsa Canbäck (@asacanback) Sååå grym! Se mer skulptur på hennes hemsida ansikte.se

Kolskiss under utveckling. Min bonussyrras vorsteh Alva.

Jag har en idé om ett konstnärligt miljöprojekt som ett inslag i mitt vernissage i vår. Googlas just nu “nordiska väsen”…