Det här ett mycket personligt och kärleksfullt meddelande till alla kvinnor 35 plus. Om du på sistone känt dig stressad inombords, märkt av humörsvängningar och kanske haft svårt att sova. Ja, då kan det röra sig om hormonobalans, vilket ger liknande symtom som puberteten. Fast baklänges. Så, om du är 35 plus och känner dig psykstörd? Lugn, det är troligtvis förklimakteriet som spökar. Det finns hjälp att få.

Förklimakteriet kan vara utmanande att gå igenom, men som tur är finns det hjälp att få så du kan vrida tillbaka klockan. Allmänsjukvården släpar fortfarande efter kunskapsmässigt gällande förklimakteriet och klimakteriet. Det är inte helt ovanligt att man blir rekommenderad antidepressiv medicin, när det du i själva verket behöver är hormonstöttning. Kanske av både bioidentiskt östrogen och gulkroppshormon för att kroppen (och hjärnan) ska hamna i kemisk balans igen. Därför blir man glad när nya aktörer som HerCare finns, en privatägd klinik och app som specialicerat sig på kvinnohälsa och kan hjälpa dig att komma i hormonbalans.

Lugn, du du är inte psykstord. Det är bara forklimakteriet som spokar.

Vrålsnygga och urcoola influencern Fi Lindfors delar humoristiskt, osjälviskt och transprent med sig av sin hormonresa av att komma förklimakteriet vid 40+. Nu vill hon upplysa andra kvinnor att söka hjälp, på den vägen hon fått holistisk guidning och stöttning via HerCare . I dag mår Fi så mycket bättre.

För ett par veckor sedan deltog jag på en pressfrukost när influencern Fi Lindfors med nära 40 000 följare på Instagram, intervjuades av Assefa Communication om sin hormonresa. Med transparens och humor delade hon med sig om sina upp och nedgångar och hur hon nästan känt sig psykiskt störd. Men hur hon slutligen fick hjälp med holistisk hälsa och hormonbalans på HerCare.

Att som läkare säga till någon att ”du är sannolikt bipolär” och ha fel, är ta mig tusan att förgripa sig på en människas integritet.

Här ska du få min story. Åtminstone utvalda delar av den. Jag hade en liknande upplevelse som Fi. För cirka 5 år sedan gjorde jag en utredning (läs: testade mina hormonvärden genom blodprover och undersökte mig hos gynekologen). Efter täta återupprepade missfall kollade upp ”fertilitetsfabriken” och fick veta att mina hormonvärden av östrogen och progesteron var i botten, och att jag befann mig i förklimakteriet. Till saken hörde att jag länge hade pendlat i humöret och känt av ångest, till den grad att jag sökt läkarvård för psykisk ohälsa. Efter en etta, tvåa-kryssmetodik med standardfrågor tilldelades jag hobbydiagnosen bipolär 2, vilket är en rätt allvarlig diagnos att ge någon. Bara sådär. Jag fick dessutom höra det vid två tillfällen av olika läkare som gjorde bedömningen utifrån hur jag själv beskrev mitt eget mående. Bipoläritet är inte som ADHD, d.v.s. en diagnos som ofta förknippas med framgångsrika människor med entreprenöriellt driv. Människor som är bipolära med diagnos 1 kan vara galna på riktigt, som att impulsköpa hus, vara otrogna till höger och vänster och pendla kraftigt mellan känsloytterligheter. Så att säga till någon att ”du är sannolikt bipolär” och ha fel, är ta mig tusan att förgripa sig på en människas integritet.

När jag gick upp i varv fick jag höra att jag var manisk. Fast jag i själva verket bara var mig själv.

Hursomhelst, jag valde att hoppa över att äta piller och självmedicinerade mig med ännu mer strikta hälsorutiner. Jag var noga med att få till 30 minuters pulshöjande aktivitet varje dag, äta regelbundna måltider och drack minimalt med alkohol. Vilket var bra ur hälsoperspektiv oavsett.Under flera år levde jag i tron att jag var ”bipolär light,”och när jag träffade min fortfarande högt aktade ex make, varnade jag honom för att jag troligtvis var bipolärsjuk.
Vi blev ett par direkt och jag ansåg att det var min skyldighet att ge honom en chans att dra sig ur i ett tidigt stadie. Men modig och omvårdnande som han var, och förhoppningsvis förälskad-valde han ändå att fortsätta relationen. Vår relation gick supersnabbt framåt och vi gifte oss bara efter tre månader, utan att vi kände varandra särskilt väl.

Faktum är att jag ÄR en kreativ, lite lätt galen person med mycket humor, och som emellanåt har väldigt hög energinivå. Skulle ha svårt att tro att någon skulle kalla mig för ”medioker”… Så när jag, stundvis gick upp i varv, fick jag höra att jag var manisk. Fast jag egentligen bara var mig själv. Och ibland säkert svängigare på grund av hormoner. Men hur skulle han kunna veta det. Jag hade ju sagt, och redan på vår andra dejt, att jag av sannolika skäl var bipolärsjuk.
Att jag feldiagnostiserades förstörde nog en hel del för oss, eftersom jag höll tillbaka mina mest livliga sidor av mig själv av omtanke för honom, för att inte skrämmas. Och att gå år in och år ut och dämpa sig själv, skapar negativa spiraler och kväver själen långsamt. Då ska du veta att jag har en hög lägsta nivå.

Lugn, du du är inte psykstörd. Det är bara forklimakteriet som spökar.

Mitt yngre jag som gick omkring och trodde jag var bipolär.

Först långt senare, när jag fick hjälp av doktor Hilde Löfqvist, specialist på kvinnohälsa och hormoner förstod jag att jag inte var psyksjuk, utan istället led av dåliga hormonvärden, vilket fick mig att må skit. När jag blickar tillbaka i backspegeln har jag insett att jag kom in i förklimakteriet ”redan” vid 35 årsålder efter en abort, men fick rätt medicinering först 7 år efteråt. Då hade jag med andra ord gått omkring och trott i 7 år (!!!) att jag led av en slev av psykisk ohälsa.

Efter det jag fick rätt hjälp har jag mått hyfsat bra. Klart att jag mår upp och ner i bland, det är mänskligt. Men jag skulle vilja påstå att jag är en väldigt stabil person med ett otroligt starkt mindset. Allt annat än en bipolär person som kastas mellan ytterligheter och gör galna och ogenomtänkta saker. Sen är jag som sagt lite medvetet ”knäpp”, men jag trivs med den sidan av mig själv.

Avslutningsvis, nu är jag i klimakteriet på riktigt (”tjoho”) och har sedan en månad tillbaka lagt om min hormonbehandling och kompletterar med kosttillskott. Hade en dipp för en dryg månad sen, fick problem med sömnen och temperaturväxlingar men nu mår jag mycket bättre, mentalt och fysiskt känner jag mig som ”30” igen. Jag är rätt barnslig får jag väl tillägga, haha. Dessutom fysiskt aktiv och mentalt stark, vilket jag är säker på har hjälpt mig genom livet, och även nu. Och framåt. Så, för att återknyta till förklimakteriet. Det finns hjälp att få. Kolla upp hormonvärdena och slipp må dåligt och äventyra relationer, både den till dig själv och andra, helt i onödan.

Lugn, du du är inte psykstörd. Det är bara forklimakteriet som spokar.

Kosttilskott som jag äter dagligen för att må bättre. Och det funkar.