Sitter jättetrött efter en lång dag på ett sent kvällståg från Västerås mot Stockholm och försöker hålla mig vaken. Har lämnat “trollen” hos pappa eftersom jag och Mårten ska till Göteborg i morgon bitti för att tagga tillsammans med Nordic Wellness inför Ullevi Arena Challenge. Fattar verkligen inte hur jag ska orka genomföra loppet? Är fortfarande påverkad av sviterna av förkylningen och blev flåsig efter att bara springa 100 meter till tåget.

“Kolhydratsladdar” (läs sockerkickar mig själv för att hålla mig vaken) med godisbilar, undertiden jag peppar min hjärna med “du klarar mer än du tror-tankar” – det finns 10 sätt att ta sig “över” (genom, runt, under osv) ett hinder med lite uppfinningsrikedom och vilja. En femkilometersbanan (med 60 utmanande hinder) springer man ju i sömnen?

Skämt å sido …  jag är lite rädd. Bara tanken på hinderbana är lite läskig. Säkert många med mig som känner så? Pålitliga källor säger att hinderbanor har mer med teknik än muskelstyrka att göra. Och vad är det värsta som kan hända? (Bortsett från att jag klantar mig, ramlar och blir trött (och kissar på mig inför hela Nordic Wellness, som på ToppLoppet) och det börjar florera rykten att Mårten Nyléns fru är en inkontinent svagis och min träningskarriär är över, for good …)   Exakt. Liksom vad har jag att oroa mig för? Bara att köra.

Skämt å sido … Du klarar faktiskt mer än du tror, det viktiga är att tro på sig själv och våga försöka. Och lägg prestigen åt sidan och gör saker allvarligare än vad de behöver vara.  😉

Kram och god natt! /”Malin på tåget ”

Haft en galen men bra dag med massor av möten. Känner mig väldigt entusisastisk inför framtiden.

Haft en galen men bra dag med massor av möten. Känner mig väldigt entusisastisk just nu.

På perrongen i väntan på tåget. Separationsångest av rang varje gång jag lämnar dem.

På perrongen i väntan på tåget. Separationsångest av rang varje gång jag lämnar dem. Mest för att man inte kan förklara omständigheterna.

Pappa bjuder alltid på Finger Marie. ;-)

Pappa bjuder alltid på Finger Marie. 😉

 

Tidigare inlägg som du kanske också gillar …

 

Hinderbana – att växa med utmaningen