Heeej, först av allt vill jag tacka för alla fina och påhejande kommentarer. Tack! Tror aldrig jag har fått så mycket feedback tidigare under hela min bloggkarriär? Tror det känns att jag skriver direkt från hjärtat på ett annat sätt nu? Hursomhelst, ni ger mig bränsle för att skriva vidare. <3

Kanske kan jag skylla på vinet, men jag drömde så intressant i natt. Drömde att jag postade en outfitbild på mig själv i Röhnisch nya löparkollektion och blev totalt nerklottrad av dissande kommentarer. Så mycket ståhej över en liten bild?! 🙂 

Så mycket stohej över en bild?

Men jag bord förmodligen vara tacksam istället … Ärligt talat vet jag inte hur mina lår skulle bära upp den där avslöjande tightsen just nu med tanke på den senaste tidens bedrövliga träningsfrekvens .. Räknas en gång i månaden som regelbunden träning? 😉

Vad är din teori när det kommer till drömmar? Är det bara en massa ihoptussade intryck som det undermedvetna släpper upp till ytan i drömmen? Fantasi eller sanning? ” You tell me? “

Okej … det kanske gnager en liten bitterhet i mig att jag inte blev inbjuden till Röhnisch presslansering som jag brukar …  Hade förmodligen tackat nej till att springa i vita tights, men man vill ändå känna sig inkluderad. Kan hända att  jag tycker att den där kollektionen är i smalaste laget? Men heja Röhnisch! All PR är bra PR. Det finns ingen som inte kommer att tänka och tycka om den den där kollektionen. 

Men  ger du dig ut i spåret som livs levande finporslin, är det inte läge att sacka i uppförsbackarna.  😉 Har hört att det går lättare om man ler?