Hej, hoppas du mår bra. Själv sitter jag på ett snabbtåg till Stockholm. Det är alltid bra att komma bort ett tag för att få nya perspektiv. Bland annat har jag insett att min bästa tid på dagen att springa, är sent på kvällen. Sprang 8-9 kilometer i går kväll runt 21-tiden och hade ett jäkla schvung i steget. Nackdelen är att det tar en stund att varva ner efteråt.

Vidare har jag kommit fram till att jag måste börja ta min laktoskänslighet på allvar. Det är verkligen inte trevligt att gå omkring med ständig ballongmage, som gravid, och fisa ljudligt i joggingspåret. Stackars Messi (mammas hund) såg lite chockad ut när extramattes reamotor ”smattrade” loss och höll (nästan) på att spränga de lyxiga Wallderinska-tightsen, haha.

Veckan som har varit har varit en stillsam sådan. Bortsett från utsvävningen till Malmö, har jag tagit det svinlugnt och njutit av att vara uppe sent och sova ut på mornarna … vara tillsammans med hundarna i naturen. Gottat mig i att kunna gå utanför dörren och slippa en massa krossat glas och skräp som i Solna. Ätit och druckit gott och umgåtts med mamma och Uno.

Det mest uppseendeväckande som hänt mig är att jag brände mig på ryggen i solen … (tacka vet jag spraytan) när jag och mamma låg och lyssnade på P1 sommar och när William Spetz berättade om relationen till sin mormor. Sig själv beskrev han som ”21 år och skådespelare”. Han är duktig den där William. Och bara 21 år. Tänk om jag med samma lätthet hade kunnat beskriva mig själv i en enda mening? Jag  med min komplexa natur och spretiga karriär. 😉

Jag kan också bocka av mitt allra första fästingbett på min “bucketlist”. Fästingar är nog ett utav de äckligaste krypen i världen…  Den äckliga lilla rackaren satte sig på örat. “Straffet från Gud”, för att jag låtit hundarna sova i sängen. När husse är hemma får de små krabaterna finna sig i att sova på fårskinn på golvet. Men när ”katten” är borta … Mårten gillar det nog inte… men han vet åtminstone om det.

Önskar dig en fin fortsatt fredag. Njut av helgen. Det ska jag försöka att göra. Kram //Malin

Schvung i steget, laktosfisar och fästingpremiär

Kan man få nog av skånegårdar och alléer?

Schvung i steget, laktosfisar och fästingpremiär

På upptäcktsfärd på den skånska “steppen” med Uno och grabbarna grus.

Schvung i steget, laktosfisar och fästingpremiär

Hur vackert?