Härliga måndag. Det verkar bli ett fint fortsatt maj? Samtidigt som Kim K. firar ”hundra miljoner följare” på Instagram, firar jag min första YouTube-prenumerant. Tack Fanny, du härliga människa, för att du följer mig. Vem du nu är? 

Tack Fanny. Vem du nu är?

Tack Fanny. Vem du nu är?

F som i Fanny. F som i feed. Har länge undrat hur vissa bloggtjejer får till så fint rosaskimrande ljus på deras bilder? Tills igår då jag upptäckte färgredigeringsfunktionen på insta. Nu är den gåtan löst och jag är redo att go bananas med mina naturbilder. Vill i min iver lägga upp en palm eller ett skånefält redan i dag. Bara för att. Men jag får vackert vänta tills på onsdag när jag naturligt kommer att befinna mig i idyllisk skärgårdsmiljö.

Tack Fanny. Vem du nu är?

Aldrig mera fel. Från och med nu, kommer alla mina miljöbilder att vara rosatonade. För att matcha detta och bli riktigt instaperfekt behöver jag klä mig i puderrosa/nudefärgade plagg 😉 #älskarironi

Sjukt att internet har blivit så viktigt. Att uppdatera och dela intrycket av marken vi går på och miljön som är mer eller mindre densamma för alla. Men för vissa kan den se så mycket mer underbar ut. Bara för att den personen är grym på att redigera. Lite skruvat kan jag tycka, att somliga människors (photoshopade) verklighet blir mer värd än andras?

“Instastress” … Ibland (läs rätt ofta) kan jag komma på mig själv med att tveka på om jag verkligen ska lägga upp en bild med en text med lite edge som jag genuint tycker är rolig, eller avvakta med något “smartare” som fler kan gilla. Lägga upp färre och inte lika spontana “här och nu- bilder”. Vara mindre lust- och känslostyrd. Och visst, det är kanske inte jätte PR-smart och korrekt att lägga upp en bild på mig och en jätte HubbaBubba-bubbla eller en mås och en Max-påse … Men humor är ju jag. Må så hända att inte alla förstår det roliga. Att inlägget inte uppskattas av alla. Du kanske till och med avföljer? Men det är en risk jag är villig att ta. Det känns mycket värre i magen att lägga upp en random bild på ett gäng chiapuddingar “bara för att” (vilket jag gjorde häromdagen i ett svagt och trött ögonblick) än att lägga upp måsen och Max-påsen. Så mycket värre. Kände mig smått prostituerad och lite smutsig efteråt och ville ta bort den. Även fast den fick många gilla …

Avslutningsvis vill jag understryka att jag tror att det allra viktigaste ( i alla lägen) är att vara sig själv. Klart man kan låta sig inspireras, men undvik att efterapa någon annan. Ett “personligt varumärke” ska vara personligt. Mycket bättre att ha färre följare som gillar dig för den du är, än en miljon som gillar en illusion.

Nog om mig, över till dig! Hoppas att du får en magisk måndag. Själv ska jag skutta runt i Nyhetsmorgon tillsammans med Mårten. Kaffetanten börjar blir en Nyhetsmorgonveteran 😉

Kram! //Malin