Den här sommaren har verkligen fått mig att landa i mig själv och reflektera över vad som är meningsfullt att lägga tid på och inte. Kanske låter lite sjukt, men jag mäter varje penseldrag med sekunder… och varje stund jag lägger tid på “nonsens” förlänger jag deadlinen till mitt projekt vilket medfört att min skärmtid har halverats. Vilket också gjort att jag känner mig så mycket mindre stressad och mer intakt med mig själv. Kanske kan man säga att jag haft ett ”kreativt retreat” under sommaren? Kan säkert skapas en influencertrend av detta med rätt vinkel, haha.

På ett sätt känns det kul att hösten drar igång med nya jobbuppdrag … på ett annat sätt stressar det mig, då jag vill hinna bli klar med mina ansökningsverk innan september (kan berätta mer om det snart hoppas jag). Jag håller på med 5 skulpturer parallellt. Ingen av dem är klara. Det är kul att skapa men att hålla på med skulptur (och material som appliceras i omgångar och behöver torka däremellan) tar mycket tid. Jag tycker nog själva ideesnickeriet och att måla är allra roligast- när jag får se resultatet växa fram.

Jag är en riktig “goalgetter” och det var nog därför jag gillade att göra tidning så mycket ( från brytskiss till färdigt magasin) på den tiden jag var chefredaktör på sportmagasin. Upplevelsen av att lyckas forma idéer till bilden jag sett framför mig (läs: inför min inre biograf) är oerhört tillfredställande … “It´s very rewarding”, hade man nog uttryckt sig på engelska. Ett driv som nästan blir till en besatthet för mig. Belöningsknarkare som jag är av naturen. Och jag somnar till ett ideefyrverkeri och stiger upp extra tidigt för att hinna skapa innan kontorstid. Så håller jag på. Varje dag. Härligt och utmattande på en och samma gång!